Kära
skyddsängel:
Jag har nu varit i CAL i cirka tre dagar. Det är en mardröm,
visst, men föroreningarna och bullret tycks gömma
ett slags ljuv magik i sig. Här finns massor av spännande
saker att se och människor är på det hela
taget vänliga. I morse vaknade jag upp efter en orolig
natts sömn, och hörde Sufimännen som sjöng
alldeles utanför mitt fönster. Deras sätt att
koordinera händer och ansikten med de oförglömligt
vackra ljuden och tonerna försänkte mig i en underbar
tillfällig trance. Jag äter alla mina måltider
på gatan. Det är ju så löjligt billigt.
Vad min frukost består av? Rostat bröd med socker
och smör, jordnötter, mango och bananbitar och äggomelett
med tärnad lök på. Och till lunch? Kebab med
bröd, stekta nudlar, och vitt ångande ris och Bengaliska
godsaker till dessert. Klumpar av brunt socker simmande i
honungssirap .... MARIAGODIS. Det sköljs ner med te och
söt mjölk, kokosnöt och sockerrörsaft.
Allt för bara några småslantar .... åh,
trottoarerna kryllar av liv. Min kamera knäpp, knäpp,
knäpper. Maskinskrivande kontorister, barberare, och
skoputsarpojkar gör strålande affärer. Ena
halva av staden tycks sälja någonting till den
andra och vice versa. Det går i en ständig cirkel
.... folk är tvungna att klara sig själva här.
Regeringen verkar inte vara till mycket nytta. Människor
som inte har råd med cyklar blir mänskliga hästar
här. Det är färgstarkt, fascinerande, skrämmande
och chockerande. Jag begav mig till planetariet, men det var
ingen höjdare. Jag hörde knappt talarens röst
i det urusla ljudsystemet. Det var inte kul, men det var ändå
en välkommen tillflykt undan smogen. Den är så
tjock att det är fantastiskt. Nej, skrämmande. Sikten
är nästan noll och den träffar dig rakt i ansiktet
och i halsen tills du börjar få en fruktansvärd
HUVUDVÄRK. Trafikstockningen är tät också.
Polisen försöker styra detta virrvarr, men det är
allmän huggsexa. Jag vet att det finns en dold ordning
här, det måste det göra. Jag har bara inte
hittat den ännu. Här är aldrig tråkigt,
det är helt vansinnigt på ytan men några
mystiska försonande drag förhindrar saker och ting
att falla samman i denna rasande kittel, denna masugn av VIT
BETONING. Indierna strävar efter den VITA LÖSNINGEN.
Lenin, Drottning Viktoria, Ramakrishna, alla är de goda
grannar. ALLA ÄR ETT. Ja, i formen och formlösheten
skapades oändligheten. Helgonen förstår detta
mycket väl. De älskar att älska oss medan de
skrattar och navigerar genom denna ädla dubbelhet. Jag
struntar i folkträngseln och vakterna i dessa världar.
Deras stumma munnar berättar att viljestyrka åstadkommer
allt, och dessa stammande tungor säger att viljestyrka
bara är en kombination av ljusa och mörka energistråk.
OCH SÅ DETTA: smält samman dessa stråk harmoniskt
och framställ en laser. (svunna sorger och framtida bekymmer
försvagar lasern.) Koncentration i nuet är viktigt.
Det handlar om disciplin, det handlar om tro. Det är
så gripande: mörkt liv genomborrat med ljus. Det
är det som skrämmer mig med den här platsen.
Klostertyper är inte välkomna. Arahats kan resa
hem! Till och med bodhisattvahs har ett helvete här.
Messias är impopulär. Nej, nej det är en annan
situation i CAL. Vem bär ensamhetens gloria här?
De stora mästarna. MAHASIDDAHS. De är apokalyps-piloterna.
De ser ut som ensamma rebeller, men är i själva
verket livslevande Buddor. De är KRAFTIGT BETONADE mästare
i SVAG BETONING. De knycklar ihop och gjuter det till glödande
ljusklot. Dessa maha-galningar har funnit ett sätt att
leva på det subtila planet som fullkomliga Buddor med
vanliga kroppar i sina vanliga samhällen och i sitt gamla
universum. De kan vara kvinnor såväl som män.
De kan vara lärda män och författare, men ofta
ser de ganska vanliga ut. De kan vara kungar och drottningar,
eller köpmän, eller bönder. Till och med luffare!
Det här är ingen vanlig flygtur. Det är ÖGONBLICKLIGT.
Berättade jag att jag fick tag i min styvmor genom det
amerikanska konsulatet? Jo, det gjorde jag. Hon sade att hon
skickat lite pengar. Jag lyckades till slut få ett ba-samtal.
Hon berättade att inte något enda av mina telegram
kommit fram. Och att hon inte kunde skicka så mycket.
Bara så att jag kunde ta mig till Nepal. Hon sade att
jag skulle ringa henne där. Om jag skall vara ärlig
så litar jag inte på henne. Det bara dånar
i mitt sinne i dessa svåra tider! Det är så
fruktansvärt och hårt Det här året tycks
verkligen frigöra kraftfulla energier.
Din,
rasande beslutsamhet